Efterfest på vår altan...

...verkar det ha varit i helgen. Först ett intensivt badande i vår lilla damm...

...och sedan när fjädrarna kommit i ordning fortsatte en del av sällskapet till vår altan. Och alla äpplen som fallit ner. 

Det gick inte alls så städat till som det ser ut här. Minst tio koltrastar tävlade om fallfrukten. Det var ett stampande och dunsande eftersom ALLA ville smaka på ALLA äpplen samtidigt. Koltrasten är många gånger en rätt bufflig personlighet men det må den vara förlåtet. Den kan gärna  få leva rullan på vår altan på hösten för när den sjunger är det så vackert att det gör ont. En ruffig skönsångare - helt oemotståndligt!

Själva kalasade vi på tårta.

Utan att stampa och dunsa det minsta. Men så sjunger vi inte helt förtrollande heller. I alla fall inte jag...

Gråkallt

Ute känns det isigt. Så där kallt som liksom kryper in under jackan och gör att man blir i det närmaste djupfryst på sekunden. Ingen promenad blir det idag mer än den mellan huset och verkstaden. Känns rätt bra att kunna säga att man promenerar till jobbet varje dag... Visserligen är det bara femtio meter, men ändå. Och i verkstaden är det varmt! Särskilt när ugnen är igång. Och det är den just nu för nu blir det fler hjärtan. 

Och så lite framsteg med bilden jag håller på med. Lager för lager.

Och så var det måndag igen

Helgen gick fort. Alltför fort. Jag har hängt upp ett av mina nya våffelhjärtan i köket. En bonus tycker jag det är med den fina skuggan som blir på väggen...

I helgen inleddes även experiment med att bryta frukostvanan bestående av kaffe och smörgås. Det kändes som det var dags att pröva något nytt. Jag provade att göra smoothie på naturell yoghurt, banan och blåbär. Lite lyxigt känns det att kunna vara generös med blåbären som vi har bunkrat med i frysen.

Och eftersom jag är rädd för att inte bli mätt... Och det är tråkigt att inte ha något att tugga på förstärkte jag med hasselnötter. Funkade jättebra och minst lika mättande som smörgås. Kaffet...? Nej det släppte jag inte. Får väl vara någon måtta på förändringarna... :)

Hösten är också den tid då jag börjar alla stickprojekt. Och förhoppningsvis avslutar dem... Det är väl tänkt kommande kyligt väder som inspirerar antar jag. Jag är inte en överdrivet van stickerska men ibland är det roligt. En kofta ska det bli. 

Och ni vet alla de där pappren som jag skulle sortera... Det är märkligt, när man har någonting sådant hängande över sig så är det så mycket annat man hittar som verkligen borde sorteras. Verkligen! Som mina färgpennor exempelvis.

Och när de är så där snyggt i ordning så vill man ju använda dem. Det är nästan en naturlag.

Jag har börjat på ett glatt ansikte. På den här bilden är linjerna renritade och det är den allra blekaste början.

Men min kladd ser ut som nedan. Jag kladdar och suddar. Att renrita är för mig en nödvändighet för jag vill inte att riktigt allt funderande (hm, läs suddande) ska kunna ses på pappret som blir rätt förstört då.

Och pappren då? På något sätt har jag lyckats sortera dem också trots allt förhalande. Ren magi!

Idéer smakar bäst varma

Hela min tillvaro består mest av små bitar... Små bitar som jag plockar ihop. Vart jag än tittar så ser jag dem - småbitarna. Hjärtan i en skål i väntan på att hamna rätt...

...nybrända  smyckedelar...

och en ljussabel!? Nej, strimlat glas menar jag, som också väntar på att bli en helhet.

Strimlat glas har jag gjort hela förmiddagen och nu är ugnen fylld igen. Egentligen skulle jag ta tag i det tråkiga pappersarbetet men jag har bestämt mig för att skolka från det idag. Idag ska jag unna mig att börja på något nytt, en idé som absolut vill att jag ska ta den tillvara. Nu! Genast! Och hur det nu är så känns idéerna som allra bäst när de är nya. Innan dammet har fastnat och de blir lite repiga och småskavda. 

Nedan en mycket gammal idé som jag hittade häromdagen. 

Det är roligt det också även om jag   inte är sugen på att sätta tänderna i just den. Nu måste jag skynda mig att fånga den nya medan den fortfarande är smakligt mör...

Höstlunk

Hösten, den riktiga hösten,  kom smygande utan att jag riktigt märkte när. Varma dagar varvade med kvällar med bett i luften. Det är rätt skönt... 

Jag laddar för nya bränningar igen och hoppas kunna hitta på lite nytt. Förnyelse är målet.

Och att unna sig slarva bort lite tid på rent trams, för nöjes skull...

Det skulpterade huvudet i papperslera har legat på hyllan ett bra tag nu men har äntligen fått hår. Av virkgarn... Målat med gesso känns det nu lika hårt som resten av huvudet. Ska bli roligt att få måla så småningom. Det som är roligast att måla är ögonen men det blir det inga här för den ska blunda är det tänkt. 

Helgens fåglar verkade tro att det var vår igen. Saligen kvittrade de i solskenet och hoppade runt på vårt tak. 

De stod för underhållningen när vi ägnade oss åt att leta reda på planlösningen i vårt hus... Ibland när tiden inte räcker till kan man undra var den tog vägen. Med hjälp av dammsugare och mopp är den nu återfunnen! En av mina quiltar med höstmotiv fick byta plats med tulpanvarianten.

På hösten brukar matintresset vakna så smått igen. På söndags-kvällen fick det bli jordärtskocksoppa. Den är god men jag glömmer alltför ofta bort att göra den.

Något vettigt recept hade jag inte heller. Det fick gå på en nypa här och en nypa där. Det var i alla fall ungefär så här som jag nöp:

600 g jordärtskockor (2 påsar)

2 större potatisar

2 pressade vitlöksklyftor.

Skala och skär rotfrukterna i bitar och fräs med smör i en gryta tillsammans med vitlöken. 

Häll över 7-8 dl vatten + 2 hönsbuljongtärningar och koka tills bitarna är mjuka.

Mixa soppan slät i en matberedare eller med en mixerstav. Häll i grädde. Hm, vet inte riktigt hur mycket jag tog. Hade en 5-decilitare och pytsade i. 3 dl kanske...? Värm upp och smaka av med salt och peppar. Jag hade även i en aning rosmarin men det är en smaksak. 

Ett inte helt genomarbetat recept av modellen man tager vad man haver... 

Konstnatt i Velinga

Så kom den då till slut... Konstnatten! Eller helgen kanske man ska säga, som i år började redan på fredagen. Och det har varit full rulle hela tiden. Som slalom med inslag av störtlopp och med längdskidor vid målgången... Mina stora glasballerinor (1.35 höga) skulle upp på klappebryggan inne i Tidaholm.

Men oj vad det blåste! Glas och blåst känns inte som den bästa kombinationen. Maken och jag kröp omkring på bryggan och försökte i möjligaste mån förankra dem i botten för att de inte skulle svaja så. Vi fick upp fyra av fem sedan vågade vi inte sätta upp fler. För varje galen vindby hotade jag vädrets makter på olika sätt. Men... De lyssnade inte. Tjugo i sex insåg vi att vi var tvungna att åka hem. Vi skulle ju öppna utställningen! Tända ljus, fixa våfflor. Språngmarsch in från bilen för att hoppa i något mer presentabelt än bättre begagnade jeans. Kamma sig var inte att tänka på. Just smile :)

Och det fortsatte blåsa! Trädet utanför ingången välte omkull i sin kruka. Ställa upp, skynda, skynda!

Tända ljus, vispa smet. Bästa vännen skulle hjälpa till borta i våfflorna, lite sådär som hjälpreda var det sagt. Hon hamnade minst sagt ensam mitt i smeten. Maken som brukar fixa den avdelningen var först tvungen att ordna med kortläsaren för betalkort som behagade hänga sig precis lagom och sedan försvann han iväg för att kolla de blåsande ballerinorna i stan. Klockan sex prick anlände de första besökarna och de var många :)  Sände en tanke till kompisen borta i våfflorna där jag stod bakom disken... Men räddningen dök snart upp. Svågern är van våffelbakare och dök upp en hel halvtimma innan han skulle, han var efterlängtad! Svägerskan som är en klippa bakom  disken var minst lika efterlängtad och tog tag i det som behövde göras som hon aldrig gjort annat. 

Puh! Nu var vi på banan igen! Men... Borta i våffelhörnan håller smeten på att ta slut. Receptet har maken bara i huvudet! Och han var i stan! Men tack och lov för mobiltelefoner! Receptet var snart bärgat. En stund senare är vi fulltaliga och resten av kvällen är hektisk men helt klart kontrollerad.

Dag två kändes i jämförelse mer avslappnad. Ballerinorna stagades upp av Urban och hans bror Lars med wirar. Det blev stadigare. Kvällen innan hade ballerinorna plockats ner på grund av blåsten och en kjol hade kraschat. Men nu funkade det. Visserligen hade det varit finare utan linor men alternativet att inte få upp dem alls hade varit tråkigt.

Mycket folk även denna dag. Mycket jobb och mycket roligt och måååånga våfflor. 

Hann inte ta kort under tiden som jag hade tänkt men nedan lite kort från utställningen innan vi öppnade.

 Skymning

 True nature...

 Svägerskan...

 och jag.

Intensiva dagar har det varit! Halv två lördag natt stod svägerskan och jag och skar, vek och packade kort. Herrarna var i stan och brottades med ballerinor. 

På söndagen hade vi vanan inne och en hel del folk kom även då. En bra bit över 1000 besökare hittade ut till oss!  En fantastisk och underbart rolig helg :)