fredag 22 november 2013

Ständigt detta kaos

Ibland blir jag smått avundsjuk på dem som aldrig stökar till. Jag stökar oupphörligt... Jag vet inte riktigt var det kommer ifrån, det liksom bara är där. Ganska trevligt till en början men sedan gömmer det saker för mig. Då får jag leta. Leta mera. Leta ännu mera. Sedan städar jag. Och börjar om på ny kula med det trevliga småstöket som efter ett tag åter tornar upp sig hotfullt vid horisonten. Ja ni förstår... 






 Men ibland blir även en ärrad kaosveteran som jag förvånad. Hur har skruvmejseln lyckats nästla sig in tillsammans med akvarellsvampen i garnkorgen...?

2 kommentarer:

  1. Jag tror att saker har ett eget liv och en fri vilja. I synnerhet skruvmejslar! De återfinns aldrig där man lägger dem, det är ett vetenskpligt prövat faktum. Tror jag. Bestämt. Om det är till någon liten tröst så är du inte ensam om att vara drabbad av fenomenet ;).

    Så varma och vackra bilder, i båda dina senaste inlägg. Det kreativa kaoset. Ur det föds mycket vackert :).

    Ha en fin, kreativ kväll och helg!
    Kram från Maria

    SvaraRadera
  2. Åh, det var skönt att höra Maria! Att det är ett allmänt förekommande fenomen, det där med skruvmejslarna ;) Och ja, kaos är min ständige följeslagare. Jag har börjat acceptera det. Minimalistiska miljöer gör mig närmast vilsen. Även om jag kan tycka att de är vackra och vilsamma för ögat vill jag bara göra kortare nedslag där :)

    Här gnistrar snön och solen skiner på oss när vi sticker ut näsan. Jag hoppas att den skiner även på dig. Ha en fortsatt fin söndag!

    Kram

    SvaraRadera