En hel massa jul

En hel massa jul har det varit i flygande fläng så det har inte varit många stilla minuter men nu sänker sig julfriden här. Ute är det mörkt och kallt men filt och dator värmer...

Det blev en promenad idag, inte så lång men vacker! Min hemby var passande insvept i ett lätt lager frostiga kristaller som gnistrade i solen.

Inte någon mötte vi, varken djur eller människor. Och för att få syn på hackspetten som letade efter middag fick vi spana en bra stund. Det envisa knackandet hörde vi men den var minsann inte lätt att få ögonen på! Inte ville den vara still för att vara med på kort heller...

Väl hemma igen var det dags för lutfisken. Nåja, stora delar av familjen åt köttbullar istället... Men vi var i alla fall ett par tappra som åt med desto större entusiasm. Sedan finns det ju rester i kylskåpet att bättra på med så till efterrätt fick det bli Ris á la Malta. 

Jag är inte speciellt förtjust i varianten som görs av vanlig risgrynsgröt utan jag gör lite annorlunda.

Här är min variant:

Ris á la Malta

3 dl vatten

2 1/2 dl grötris

8-9 dl mjölk

Koka vatten och ris under omrörning i en tjockbottnad gryta ett par minuter innan du häller på mjölken. Koka upp under omrörning, koka sedan gröten på svag värme tills den är klar. Kyl av, ställ gärna i kylskåpet till nästa dag.

Vispa grädde. Ja, hur mycket kunde det varit tro...? Det var mer än en 5-dl paket... 6 dl kanske?
Vänd ner i riset så konsistensen blir lätt och luftig. Söta med florsocker efter tycke och smak. Tillsätt vanilj, jag använde vaniljessens på påse men andra sorter blir säkert lika gott.

Servera med valfria tillbehör. Vi hade clementinklyftor och sås gjord av sommarens jordgubbar.

Märker att mina recept är lite vaga... Men det beror kanske på att jag oftast rör ihop lite på en höft. Kanske inte borde kalla dem recept utan ledtråd eller möjligtvis vink...

Julen har varit god och glad precis som jag hoppas att den har varit för er alla. Det har också varit den jul som jag längtat allra mest. Fjärde julen som "föräldralös" trodde jag nog att alla nya traditioner skulle rulla på. Och det gjorde de men längtan sitter kvar. Och tårar rinner. Men jag är en uppfostrad och kontrollerad person så de får trilla på insidan. Sill är ingen favorit och jag vill inte vara lipsillen på julbordet... Och det konstiga är att man har roligt och är glad också. Det är väl så med julen, den spelar på alla strängar samtidigt. Det är så det ska vara. Extra allt. 

God Jul!