söndag 14 december 2014

Jag har lovat bort en plats i himlen...

Många djur finns det i skogen runt omkring där vi bor och eftersom vägen går precis utanför så händer det en och annan olycka. Häromdagen i ishalka och mörker var det dags igen... Det stackars rådjuret dog inte med detsamma. Jag stod i vägdiket som sällskap till två små barn som fick vänta i bilen medan mamman och tillkallad, rådig och trygg granne, som har hand om när ett djur blir påkört, gick bort för att avliva den stackaren. I bilen frågade den lilla tjejen som var kanske fem;

- Är den inte död?
- Nej den lever fortfarande...
- Vad ska de göra med den?
- Hm, ja du vet, den var väldigt skadad... Jag tror de måste avliva den... (säger man ens avliva till små barn...?)
- Ska de döda den?!!!
- De måste nog göra det... Men du vet, det går jättefort och sedan har den inte ont mer.
- Jaha... Vad händer med den sedan?
- Oj, det vet jag faktiskt inte.
- Men vart kommer den?
- Ja du, jag vet inte riktigt vart den kommer.

- Men kommer den inte till himlen?!

Det var ju ett samtal om liv och död och jag tänkte mest på att jag i min okunskap inte visste om den skulle hamna i en frysbox eller gå till destruktion... Just där och då kände jag mig som en väldigt tråkig, jordbunden varelse som inte hade sett storheten i konversationen... Hur hade jag kunnat missa... Och jag svarade naturligtvis...

- Jo, men det klart! Det klart att den kommer till himlen...


Så nu är det gjort. Jag har lovat bort en plats i himlen. Hoppas verkligen att de har rådjur där...

2 kommentarer:

  1. En sån fin liten historia. Jag brukar - när vi kör förbi små krossade och överkörda djur på vägen - tyst mumla (på gammalegyptiska) till vart och ett av dem: Baa ar pet, sat ar ta. Vilket enkelt översatt betyder Själen till himlen, kroppen till jorden. Något de gamla egypterna sa till sina döda. Så - naturligtvis själen till himlen och, om tillfälle ges, kroppen till frysboxen. I himlen finns - tror jag - fullt av utrymme för små grävlings-, rådjurs- och rävsjälar. :)

    SvaraRadera
  2. För visst vore det väl oändligt tråkigt i himlen utan de små liven...? Ska genast ta till mig detta mantra; själen till himlen, kroppen till jorden. Frysboxen låter inte så högtidligt så det tror jag inte att jag säger högt...

    SvaraRadera