Blåsippetassar och långpannekaka

Aldrig någonsin kommer jag att få några frökenhänder. När jag kommer från verkstaden är de ofta plåstrade eller ännu oftare tejpade efter principen; man tager vad man haver. Inte blir de precis stiligare av att rota i trädgården men det är ändå så sällan jag hamnar i sällskap där frökenhänder är den mest eftersträvade egenskapen. Däremot till klänning vore de inte fel...

Någon som har riktigt ljuva tassar när den kryper upp ur marken är blåsippan.

Krusbärsbusken klarade både förra årets flytt och en vinter, det är en lättnad. Det är en riktigt gammal buske. Från början kommer den från ett gammalt torp som för länge sedan låg i skogen bakom vårt hus. Nu finns bara grunden kvar och så vår buske förstås. Ganska små mörkröda bär med mjukt skal. Karameller på kvist!

En och annan kaffepaus har det blivit. Oftast vill jag att det ska gå fort att baka och fortare än så här blir det nog inte:

 

4 ägg

 4 dl socker

2 dl kallt vatten

4 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

 

Glasyr:

150 g smör

1 1/2 dl socker

2 äggulor

2 tsk vaniljsocker

kokosflingor

 

ugn 225  °c

 

Vispa ägg och socker pösigt, rör ner vatten, vetemjöl och bakpulver. Häll upp smeten i en smord och bröad långpanna. Grädda kakan i 225  °c.

 

Sjud margarin, socker och äggulor i en kastrull i någon minut. Bred ut glasyren över den färdiga, avsvalnade kakan och strö över kokos. Skär kakan i rutor när glasyren svalnat.