tisdag 30 april 2013

Jakten på en stenmur - Eller man har inte roligare än man gör sig

Jag har ett vackert gammalt skolfoto taget för nästan hundra år sedan. Morfars yngste bror sitter där allvarlig och prydlig tillsammans med sina skolkamrater. Då fanns skolan alldeles nära kyrkan och bakom barnen känner jag igen kyrkmuren. Tänk om man skulle leta reda på platsen där kortet är taget...?

Jag tänkte mig nog en liten stund av spännande detektivarbete men genast hittade vi rätt stenar. Den stora fyrkantiga går inte att ta miste på och inte heller den stora kantiga. Till och med buskarna uppe på krönet är sig lika. Historiens andetag intill mitt öra. Alla dessa människor som passerat och alla dessa ögon som har kunnat se precis det som jag ser. Alla dessa tider som var nutid...

2 kommentarer:

  1. Människor kommer och går, medan stenarna står där de står... Så fint att du hittade platsen :).

    Ha en fin dag!
    Kram från Maria

    SvaraRadera
  2. Blev förvånad och rätt ödmjuk över att allt var sig så likt... Man är rätt liten i sammanhanget :)

    SvaraRadera